Söndag 27/9

2009-års äppeltavla i Kivik

Tisdag 1/9

Jodå, jag lever, semestern är avklarad och var jättebra. Födelsedagen avlöpte precis som jag ville och jag ska snart börja jobba 100% igen f f g på snart 10 år.

Jag har haft tid att tänka på bloggen och det känns som om den har gjort sitt, i alla fall i den här formen och under det här namnet men jag är inte riktigt säker så därför dödar jag inte bloggen riktigt än.

Kanske kommer jag tillbaka hit, kanske blir det en ny blogg under ett annat namn, jag vet inte än, men hur som haver, så vill jag passa på att tacka er som har tittat in till mig under de här åren. Det har varit roligt att få besök av er och det har varit ännu roligare att lära känna flera av er närmare :o)

Jag önskar er allt gott i framtiden!

Torsdag 13/8

Måndag 3/8

Long time no seeing, kan man väl lugnt påstå.

Jag har varit alldeles rent bedrövligt dålig på att uppdatera min egen blogg och inte heller har jag varit flitig när det gäller att läsa och kommentera andras bloggar.


Det har helt enkelt varit sommar, även om jag inte kan skylla på att jag har haft semester hela tiden...*ler*.

Nåväl, nu börjar det så sakteliga dra ihop sig till höst även om augusti nästan alltid är varm och skön och en väldigt behaglig semestermånad...och semester är just vad vi går och ser framemot just nu.


Det ska ju bära av till London om ett par veckor gubevars, och det ska även passas på att fyllas år, en hiskelig massa år om man envisas med att räkna dem ett och ett, men jag föredrar att bunta ihop dem och säga (med ett uttryck jag har stulit från en kollega) att jag fyller "POWER".

Visst är det ett läckert uttryck!

Nu är/blir jag så gammal att jag har och tar mig POWER (jooo, det är POWER med versaler, inget halvdant här inte) och jag tänker inte ta något skit längre...*me like*

Min högt älskade Darling har våndats över vad han ska köpa till mig i present, för jag har ärligt talat inte kunnat bidra med några tips. Jag är så lyckligt lottad/bortskämd (stryk det som ej önskas) att jag har vad jag vill ha och behöver och kunde inte på villkors vis hitta på något som han skulle kunna ge mig.
Inte förrän jag igår mötte en väninna som var på hastigt besök i Malmö på väg till en fotokurs på en folkhögskola och jag fick leka med hennes kameror när vi satt och fikade.

Behöver jag säga att det blev kärlek vid första ögonkastet?

När jag kom hem igen så bubblade jag av förtjusning över hennes Nikonkameror och Darling frågade lite försynt om inte det kunde vara en bra födelsedagspresent, och jag kunde ju inte annat än att hålla med.

Varför hade jag inte tänkt på det tidigare?

Förmodligen för att jag redan har en kamera som jag är nöjd med, men det här var något helt annat. Vi satte oss och kollade igenom nätet vad som fanns skrivet och vad jag skulle ha för en kamera, och fastnade för en Nikon D 3000.

Det är en ny modell som inte släpps förrän i slutet av augusti, men den som väntar på något gott o s v...

Det innebär ju förstås att jag inte kommer att kunna ha den med till London, men som Darling så klokt sa, det är kanske inte jordens bästa idé att ha med sig en kamera på semester som man inte kan ett dugg om.

Då går hela semestern åt till att sitta med näsan i manualen och läsa sig till hur man ska bära sig åt för att få de bilder man vill ha...även om just den här modellen verkar vara gjord för Dummies...*ler*

Min gamla trotjänare får helt enkelt följa med till London och så få jag se fram emot många kommande semestrar tillsammans med min nya Nikon D 3000 :o)

Måndag 27/7; uppdatering

Den här röd/blå röran är egenplockade skogshallon och blåbär vill jag bara be att få påpeka.

Vi fick ett ryck i lördags och fick för att oss vi skulle ge oss ut i klorofyllen för att se om vi kunde hitta något ätbart.

Det fick bli sådär lite svävande eftersom varken Darling eller jag kan speciellt mycket om det som växer i skogen och framför allt har vi dålig koll på vad som växer var.

Jag hade nog en liten förhoppning om att kunna hitta kantareller så jag smög ner en plastpåse i fickan för den stora skörd som jag var övertygad om att vi skulle komma hem med.

Darling däremot tyckte att det hade räckt att ta med en 2-liters plastpåse för vi skulle nog inte hitta så mycket ätbart.

Inget positivt tänkande här inte...

När vi kom ut i skogen så var det första vi fick se något som jag tog för omogna björnbär, men jag tog mod till mig och smakade och det visade sig vara underbart goda, aromatiska hallon, så vi satte igång att plocka de bär som fanns kvar. Det verkar ha varit fler än vi som kommit på den geniala idén att själv plocka sin bär i skogen nämligen...

När vi kom djupare in och lite längre från stigen så upptäckte jag att det växte något som med lite god vilja kunde tas för blåbärsris, men inte ett bär så långt ögat kunde nå och jag blev lite besviken. Jag hade ju liksom sett framför mig hur vi skulle bli självförsörjande på blåbär en lång tid framöver, men det såg inte precis ut som om detta skulle hända, men så var det precis som om ögon ställde om sig, och då såg jag att om man lyfte lite på det gröna riset så växte det runda fina blåbär under, så jag satte igång att plocka, och efter ett tag kom Darling ifatt mig och även han började att plocka.

Nu ska det väl i ärlighetens namn sägas, att en timmes plockning genererade i ca 7 dl bär, så vi får nog stödköpa blåbär under vintern, men gissa om de här 7 dl egenplockade smakade gott till den nybakade citronkakan med glass när vi hade gäster på kvällen.

Hur träningsvärken kändes i bakbenen och baken dagen efter behöver vi ju inte gå närmare in på här ;o)

UPPDATERING:

Fick en förfrågan om receptet på den här väldigt praktiska (OCH goda) kakan, och det är ju självklart att jag delar med mig av det :o)

Citronkaka
175 grader

150 gr smör eller margarin
3 ägg
2 dl socker
rivet skal av två citroner
3 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver

Häll över kakan:
saften av två citroner
knappt 1 dl florsocker

Smält matfettet och låt det svalna.
Rör samman ägg, socker och citronskal. Vispa inte!
Tillsätt matfett, mjöl och bakpulver.
Smörj och bröa en 2 l rund form.
Häll i smeten och grädda i ugn 175 grader ca 45 min.

När kakan svalnat lite, gör hål med skaftet på en kniv eller en penna och häll över det blandningen av florsocker och citronsaft.

Låt gärna kakan stå i några timmar innan den ska ätas.

Serveras med glass, eller vispad grädde...eller vad man nu kan tycka vara gott

Onsdag 22/7

Jag har en vän.

Hon och hennes man är som vi alla är, varken mer eller mindre, men det som utmärker den här familjen är deras nära relation och att deras töser är föräldrarnas allt.

Mamman (som är den jag känner mest) är som en radar, läser av sina töser och deras välbefinnande som vi andra läser morgontidningen och det finns inte en molekyl som dessa töser skulle kunna undanhålla sin hulda moder.

Båda töserna har haft problem i skolan och föräldrarna har kämpat som tigrar för att komma tillrätta med dessa problem. Det ska sägas, att det icke alltid är dessa två tösers fel att problem och elände har uppstått, men de har ofta fått klä skott för ett skolväsende som har allvarliga fel och brister.

Tidigt i somras drabbades familjen av ett dråpslag.
Läs här och se vad som kan hända om man har modet att stå upp för sina barn och kämpa för att rätt ska vara rätt

Tisdag 21/7

Idag har jag varit på en minibloggträff - rackarns trevligt...tyckte jag :o)

Det var den här madamen som så vänligt hade tagit sig till Malmö för att träffa mig...tänk så snälla människor det finns ;o)